Jag har en svaghet.
Jag har verkligen svårt att slänga levande växter. ”Jag kan fixa den!” är mentaliteten.
Det här blir ibland lite tråkigt. I mitt hem har jag begränsad yta där växter kan trivas. Jag har inte jättemånga fönsterbrädor, och ännu färre sidobord att ställa växter på, vilket gör att det ganska ofta (läs alltid) står halvvissna ledsna phalanopsisorkidéer på all tillgänglig yta.
Jag älskar växter av alla sorter och hade gärna haft massor av stora exemplar inomhus. Tyvärr är jag smärtsamt medveten om att jag glömmer att vattna. Särskilt under sommartid då jag spenderar all ledig tid ute i trädården eller växthuset.
Därför har det under åren blivit många brudorkidéer, eftersom de står ut med min bristande uppmärksamhet. Och just ”står ut” är en korrekt summering, för jag kan inte säga att de trivs och prunkar under min ömma omvårdnad.
Idag gick jag runt och tittade på alla dessa stackars växter och ställde mig frågan, ”vill du verkligen ha dem kvar?”
Svaret är ”nej, jag vill ha glada växter i fönstren” genast följt av ”men om jag bara planterar om dem och tar hand om dem bättre….”
Så just idag har jag bestämt mig för att förhärda mitt hjärta och tömma krukorna med de stackars kämpande växterna på komposten. Det tar emot och det svider, men jag blir inte gladare av att se dem sakta tyna bort, och jag vet att jag inte har tiden att plantera om dem alla i rätt jord och ge dem tillräckligt med kärlek för att ge dem hälsan tillbaka.
Men trots att det svider känns det också väldigt bra.
Det öppnar plats för något annat, något nytt, något levande. En förändring, en lättnad. För visst är det så att vi inte mår bra av att ha vissnande växter runt oss. Kalla det feng shui om du vill, kalla det negativa energier om du vill, men ett rum med vissna blommor och växter ger ett sorgligt intryck, oavsett hur inbjudande möblerat och dekorerat det än är i övrigt.
Jag kommer inte ersätta alla växter direkt. En ny samling ska få växa fram i takt med att jag hittar nya favoriter. Om jag låter det ta tid är det lättare att minnas vattning och näring.
Några av de växter jag har kvar bjuder snällt på sticklingar. Ampelliljan är oerhört generös, så jag har redan nya små plantor under rotning, så snart har jag några nya krukor att placera ut på de tillfälligt tomma platserna.
När jag väntar på att de ska växa till sig passar jag på att njuta av färgprakten som trädgården bjuder på genom att plocka in glada buketter att ställa på de nu tomma ytorna. Tiden för egna snittblommor är kort, och jag tänker njuta ohämmat under de få veckor jag kan. Just nu blommar bland annat hortensia, dahlior, rudbeckia, solhatt, oregano och nepeta, och jag har massor av kärleksört i knopp, buskar med vackra röda blad, hostor och bergenia med vackra former och färger.
Om du som jag är trött på halvglada växter men har svårt att slänga dem när de ändå fortfarande lever, så hoppas jag att min rensning ger dig den kraft du behöver för att göra samma sak hemma hos dig. Jag lovar dig att luften lättar. Dessutom tröstar jag mig med att på komposten får växterna nytt liv och ger näring till kommande växtgenerationer.
Ha en fortsatt skön sommar!
Varma kramar
Malin